Krisen i Afghanistan

Läget i Afghanistan är sedan årtionden bedrövligt. Landet har inte haft fred sedan 1970-talet och är ett av de fattigaste i världen. Konflikter, torka och fattigdom har tvingat miljoner människor på flykt. Många har förlorat hoppet om framtiden.

• 2,6 miljoner afghanska registrerade flyktingar är utspridda i världen – 2,2 miljoner i Iran och Pakistan.
• 3,4 miljoner människor är på flykt från konflikter i landet – 710 000 flydde under 2021.

Afghanistan har en befolkning på 40 miljoner människor, 24 miljoner av dem behöver nödhjälp för att klara vardagen.

Krisen i Afghanistan 2021-2022

Väpnade grupper erövrade snabbt stad efter stad, by efter by. Familjer berättar om att de flydde för sina liv på ett ögonblick, med bara kläderna de hade på sig.

Afghanistan står inför en av världens snabbast växande kriser.

• Halva befolkningen riskerar akut hunger.
• 3,4 miljoner människor är på flykt från våld i landet.
• Miljontals barn går inte i skolan.
• Kvinnors och flickors rättigheter är under attack.
• Bönder och herdar kämpar mitt i den värsta torkan på decennier.
• Ekonomin är i fritt fall.
• Grundläggande sjukvård har kollapsat.
• Mindre än tio procent är vaccinerade mot covid-19.

Utan mer stöd riskerar tiotusentals barn att dö av undernäring.

Den ensamstående mamman Maryam som bor med sina barn i ett tältläger i utkanten av Masar-e Sharif berättar om våld, stekande sol och öknens dammstormar.

Trots osäkerheten i landet når UNHCR ut med hjälp till familjer på flykt. Tack till dig som stöder arbetet i Afghanistan.

Vill du hjälpa idag? Din gåva betyder tak över huvudet, mat, vatten och filtar till människor i svår nöd. Du hjälper barn och familjer som flyr för sina liv i Afghanistan.

UNHCR:s räddningsteam jobbar dygnet runt mitt i den svåra krisen.

• 105 000 människor har fått hjälp sedan början av 2022.
• Under 2021 har 720 000 människor i kris fått hjälp med att överleva vardagen.

Samtidigt fortsätter UNHCR med sina vanliga hjälpprogram som utveckling av skolor, infrastruktur och utökade möjligheter för försörjning – insatserna har nått mer än 1,3 miljoner människor i år.

Vi sviker inte det afghanska folket som har fått vårt beskydd i 40 år. Vi är på plats i nästan hela landet, alla grannländer, har fältarbetare i Afghanistan och samarbetar med lokala frivilligorganisationer.

UNHCR stannar kvar så länge människor på flykt behöver vår hjälp. Vi delar ut akut nödhjälp, kämpar för flickors rätt att gå i skolan och kvinnors möjligheter att arbeta.

Vill du veta mer? Följ bloggen om Afghanistan.

Mullor, miliser och världens stormakter

Kungar och presidenter, mullor och miliser och världens stormakter kom och gick. Landets skolor, sjukhus, vägar, fabriker och gårdar förstördes. En av 1900-talets värsta torkor förvärrade mardrömmen för en redan förkrossad nation.

Vid flera tillfällen rycktes praktiskt taget hela landets befolkning upp från sina hem, städer och byar. På höjden av en till synes oändlig utvandring sökte mer än sex miljoner civila skydd i grannländerna. De flesta i Iran och Pakistan.

Vid vissa tillfällen visade omvärlden oro, för att senare glömma en av världens värsta mänskliga katastrofer. Miljarder dollar svämmade in, vilket hjälper till att, knappt, hålla några av världens fattigaste och mest utsatta människor flytande.

Kalla krigets sista slagfält

Iran har tagit emot flyktingar sedan Sovjet invaderade Afghanistan 1979.

Afghanistan utvecklades till att vara det sista och värsta av kalla krigets slagfält.

I slutet av 1979 hade 400 000 afghaner flytt till Pakistan och 200 000 till Iran. Året efter ökade antalet afghanska flyktingar till 1,9 miljoner.

Från 1985 till 1990 – när siffran nådde sin topp på 6,2 miljoner flyktingar bara i Iran och Pakistan – var nästan hälften av världens flyktingar afghaner.

1999 var afghaner den största enskilda flyktinggruppen i världen för 19:e året i rad.

Sovjet lämnar Afghanistan

Sovjetiska styrkor lämnade Afghanistan 1989. Flyktingar började återvända till ett land i kaos – redan innan den sista sovjetiska soldaten lämnade afghansk mark.

När den kommunistiska regeringen i Afghanistan föll tre år senare – i april 1992 – ökade återvändandet lavinartat. 1,2 miljoner afghaner återvände från Pakistan och 300 000 från Iran på sex månader.

Ett inbördeskrig bröt ut 1993.

Mellan 1992 och 1996 låste motståndsgrupper in sig i en brokig maktkamp som slutade med att Kabul utplånas.

Afghanistans orubbliga ledare är ansvariga för Kabuls förstörelse. Sovjet är ansvariga för de miljoner minor som fortfarande hittas på den afghanska landsbygden.

Sedan 2002, efter talibanregimens fall, har 5,7 miljoner afghaner återvänt till sitt hemland – 4,7 miljoner med stöd från UNHCR.

Av: Rupert Colville

Kort efter den sovjetiska invasionen i Afghanistan 1979 jämnades byn Rozay Qala med marken.

Då var Momin Gul i trettioårsåldern och jordbrukare. Han minns: ”En mujahidkrigare [motståndskrigare] gömde sig i vår by. Sovjetiska trupper kom och letade efter honom. Han sköt en av dem. Därefter öppnade de urskillningslös eld och dödade mer än 300 bybor på en enda dag.”

En granat träffade Momins farbrors hus. ”Min far gick dit för att hjälpa. När han kom tillbaka satte han sig i ett hörn. Det enda ordet han sa var "Ingenting ... ingenting", berättar Momin Gul.

”Jag vaknade på natten och hörde min mor och far gråta. Ingen hade överlevt. Hela familjen försvann i damm och aska. De brändes levande.”

Berättelsen om Momin Guls farbror och hans familj var den tragiska vardagen i Afghanistan. Tusentals andra afghanska byar som liknar Rozay Qala förstördes under den tio år långa sovjetiska ockupationen. Hundratusentals afghaner dödades.

Under de åtta år med inbördeskrig som följde den sovjetiska ockupationen ökade siffran troligen till över en miljon döda, med många fler skadade för livet.

Miljoner afghaner tvingades fly till grannländerna Iran och Pakistan.

Källa: Refugees Magazine Issue 108